Idunn hade äntligen lämnat Sacrarii. Hon saknade tiden redan tiden där och alla hon mött. Några speciellt. Dimitrij, Orkidé, Nepo. Men hon kan flyga nu. Hon lämnade inte Sacrarii genom att klättra i berg. Hon lämnade dalen på vindens vågor. Hon behövde inte återvända till bergens isolering. Hon kunde bara segla rakt över dem och snart var det inte längre bergiga under henne. Landskapet bytte skepnad och hänförd hade Idunn seglat fram.
Då och då hade hon fått landa för att vila. Hon behöver ...
↧