Det började kvällna och de närmade sig ett nytt område. Hur länge de hade gått visste inte Culpa men hon hade behövt stanna och vila flertalet gånger. Hon rörde sig inte mycket i grottorna. Ingen direkt motion att tala om i alla fall. Landskapet hade börjat förändras gradvis, och luften blev lite torrare. Hon kunde förstås inte se det, men hon anade det, att det djungelliknande habitatet glesnade. Om hon ändå kunnat se hur solnedgången fick de färggranna löven att spraka. Hon gick i ovetskap ...
↧