Månens bleka ljus skänkte inte Blair någon ro där han vandrade genom Lövskogen. Vanligtvis hade han sitt dygn någorlunda rätt, men eftersom hans sovkompis fortfarande var borta, så hade han ingen tid att passa. Det fanns inga konsekvenser till att drömma om natten och sova bort dagen.
Blair var egentligen inte rastlös, men att vandra runt på natten för att stilla tankarna hade blivit en vana. Han trivdes i mörkret. Det dolde honom, och han trivdes med att inte synas. Om man inte syntes, så ...
↧