Ajani kunde vid det här laget stödja på benet som varit brutet även om musklerna förtvinats en del och det kändes ovant att stå och gå utan stödet. Vitae hade gjort underverk också, hon var en ängel. Ajani var evinnerligt tacksam, och ansåg sig stå i skuld till både Ethan och Vitae. Fast gentemot Ethan kändes det som att hon så småningom, i framtiden, kanske kunde betala tillbaka skulden i kärlek. Ajani var riktigt strykrädd nu, men hon kunde omöjligt förlora förtroendet för Ethan. Eller Vitae. ...
↧