Hela hans väsen var spänt, nervöst. I bröstet låg det en knut, slagen runts hans hjärta som slog hårt mot revbenen. De var nära nu, så så nära. Enligt den hörsägen han hört, även om det var längesen nu, så var det nånstans här de skulle hålla till, vilken sekund som helst och han skulle känna deras doft.
Han frös mitt i steget, den turkosa blick for mot Ökker, de båda hade varit ovanligt tysta det senaste dygnet, även om det antagligen mer var Siroccos fel, då han varit väldigt tystlåten, och ...
↧