Det var som om han hade vandrat in i en scen frusen i tid, en skog fångad i ständig höst, färgade av så många vackra färger av eld. Det var makalöst vackert, och det hade varit hans tur att utrbista 'Kolla här!' till vännen ett antal gånger. Hela omgivningen fascinerade honom, det var snart vår, men ändå skrek hela skogen ut höst. De vita tassarna trummade mot marken där han studsade fram, det var mer än bara den vackra skogen som gjorde honom så glad, exalterad, enligt vad han hört var flocken ...
↧