Landskapet var för den svartvita hanen okänt. Den torra gulaktiga marken, den spröda gula gräset, och den väldigt sparsamt växande växtligheten, det sistnämnda kunde visserligen påminna honom om det som varit hans hem, men för han som växt upp på slätten då kunde han tydligt se skillnaderna.
Den turkosa blicken flyttades lätt mot himlen, solen var på väg nedåt, i en rasande fart, fortare än vad den brukade göra på Numoorislätten. Himlen var eldfärgad, orange och röd närmast solen.
En djup suck ...
↧