Det skulle snart mörkna till kväll, men ännu brann skymningen på himlen över lyorna och skogen lyste som av tusen små solar tack vare de otaliga eldflugorna. Ötamon var sällan helt mörkt. Det var en plats som sjöd av liv, trots att inte mycket var i rörelse. Något som däremot var i rörelse var den lilla vargen som löpte mellan träden. Hon tycktes följa en osynlig linje, en osynbart dragen gräns, men hon visste exakt var den gick. Det var med långa steg som hon travade med sänkt huvud och halvt ...
↧