Ezekiels liv bestod i princip av nätter, och utmaningen som det innebar att ta sig igenom dem.
Han räknade inte längre dagarna som gått sedan mor och Ezra rycktes ifrån honom, utan nätterna. Dygnets mörka timmar, vars kompakta svärta fick honom att längta allt intensivare efter moderns kroppsvärme, den moder som han lät dö. Ibland var inte ens eldflugorna ute och flög, och då var det becksvart. Bara hans ljusgröna ögon lyste i mörkret. Han var en förtvivlad skugga i en förtvivlad skuggvärld, ...
↧