Varya drog ett huttrande andetag. Hans doft låg så blixtrande klar i gångarna. Utmärkte sig från alla andras. Den fick hennes skelett att skälva, hennes tänder att skallra. Men det var inte rädsla. Det var något annat. Det var abstinens från ett beroende som talade. Hon hade inte kunnat hålla sig borta när hon visste att han fanns där.
Himlen sträckte ut sig ovanligt mörk utanför arenans hålor. Tjocka moln lämnade den naken utan sina stjärnor och sin måne. En perfekt natt för den som vandrade ...
↧