[Pan har rollspelats mycket sparsamt, ursäktar lustigheter.]
Snön låg tung på grenarna och marken var även den täckt av vitt. Bäcken var frusen och vinden var bitande kall mot den torra nosen, men Pan kunde inte säga att han ogillade det. Han såg allt som ett äventyr, att varje dag medförde någonting nytt även om det så bara var en ny sorts växt, någonting som följt med ändå upp i vuxen ålder. Han var fortfarande ung, men definitivt ingen valp längre. Han hade spenderat mycket tid sedan syskonen ...
↧