Volbara sänkte kroppen närmare grenen han klamrade sig till, höll nästan andan. Han var sällan den som busade med valparna - snarare den som höll en allvarsam min och påminde dem om farorna och riskerna med vårdslöst brottande. Men när han såg Cleopatra ensam under honom på en gren, intet ont anande, slog det Volbara som så många gånger tidigare att valparna snart skulle lämna boet. Eller, valparna... de var inte små valpar längre. Det stack till i hans hjärta, och han hade gjort valet. Det kändes ...
↧