Remus hade sovit hela dagen, vilket hade inneburit att trots att fullmånen hängde tung på stjärnhimlen och de flesta väsen låg och sov så var han alldeles klarvaken. Han skrämdes inte av mörkret. Han skrämdes inte av något. Den stora, sandfärgade kroppen travade lugnt över det småfuktiga gräset. Den stripiga luggen låg i hans ögon där han tog sig fram.
Så plötsligt fångade hans öron upp ett ljud. Ett stånkande och stönande av irriterad karaktär. Fräsande likt eld. Remus ljusa nos fångade ...
↧