Det hade varit svårt att missa den enorma, gråa jätten framför henne. Hans framtassar var nästan lika stora som hela hon. Lÿs var minst av sina syskon, och bredvid främlingen kände hon sig lika liten som myra. Det hindrade henne dock inte från att spela honom ett spratt. Tidigare hade hon sett honom skrattandes tillsammans med Blair, så hon antog att de var vänner och att det var okej att busa med honom.
Ljudlöst närmade hon jätten, kroppen tryckt mot marken och med en lekfull glimt i ögat. ...
↧