Efter ett bad med en nyfunnen vän såg Trian riktigt stilig ut. Pälsen var inte längre tovig och dammig utan den askågrå färgen glänste i kvällssolen. Den blå amuletten slog mot hans vita bröstkorg när han tog sig fram genom den frodiga terrängen. De stora tassarna tog sig lätt över marken då de var vana vid hård bergsterräng och branta klippor. Det här var ju rena barnleken.
Han stannade upp vid en buske där kvistarna hängde tunga av mörklila bär. Den unga hanen slickade sig om nosen och ...
↧