Den gråbruna tiken står på ett stenröse på solstäppen och blickar ut över landskapet. Solen står högt och himlen är klart blå så långt man kan se. Längre bort på stäppen betar vildhästar i godan ro. Det är där vargens blick vilar. Hon kan inte sätta ord på de där varelserna och frustrationen river i kroppen. Kanske har hon helt enkelt aldrig sett sådana djur tidigare. Vad hon har kommit fram till är att det vore dåraktigt att försöka sig på att jaga dem ensam. Det vore rena självmordsuppdraget, ...
↧