Aleksandr var helt slut efter träningen. Det hade varit fokus på anfall, fotarbete, men också rena stridstaktiker. Vasilisa och Lune var duktiga lärare. Fastern visade bra exempel på hur han kunde använda sina horn, medan Lune förklarade anfallen. Men Aleksandr var helt slut efter en lång dag, så när solen äntligen gick ner kollapsade han på golvet inne i fästningen. Han mötte Lurleis blick och flinade utmattat. "Lurlei," hostade han fram. "Jag är så svag... du måste bära mig." Självklart skojade ...
↧