På en liten kulle låg Blair och dåsade i några solstrålar som osannolikt lyckats ta sig igenom lövverket. Det var behagligt varmt, och han var så trött. Sömnen var inte långt borta. Lÿs pladdrade avlägset i bakgrunden, och han behövde bara humma då och då för att hålla uppe sin del av konversationen. Kanske skulle han kunna sova lite? Hon krävde inte mycket uppmärksamhet, och allt var så stillsamt. Det vill säga, tills dess att Lÿs markant höjde rösten. Blair ryckte till, och öppnade ett trött ...
↧