Vattenfallet var högljutt, som alltid. Morgén satt invid vattenbrynet, de blå ögonen landade stundvis på en plats för att sedan landa på en annan. Varje gång ögonparet landade någon annanstans poppade ett annat kärt minne upp, ett minne som hon delade tillsammans med antingen sina syskon, familj eller flock. Ett brett leende spred sig över hennes läppar när hon kom att tänka på Aimo som puttade ner henne i vattnet när de var små, det skulle hon gärna vilja göra mot honom nu, bara för skojs skull ...
↧