Gryningen låg i horisonten, och himlen hade långsamt börja skifta från mörkt till ljus. Tiden var knapp för en nattvandrare, men ändå hade Varya inte förmått sig att gå hem. Med vinglande steg hade hon funnit sig utanför Aurora och Ivos boning utan att riktigt tänka efter. Hennes blick var stirrig och disträ, tydliga tecken efter den hemska natt hon haft. Minnesbilderna från natten var bara blodiga fragment, och hon kunde med säkerhet inte säga hur många hon stött på vars blod nu färgat henne ...
↧