Även om tiden på dygnet inte längre hade någon betydelse för honom så tyckte han i regel bättre om nätterna. Det var visserligen inte så många som var vakna på, men han hade alltid haft en svag punkt för natten, alla dess ljud, samt stjärnorna och månen som sken i himlen. Han hade älskat de mörka timmarna ända sedan han var valp, och levande. Och hade det inte varit för att det kändes som om en hel armé av myror kröp över hans ben hade han utan tvekan legat uppe i ett av de enorma träden och ...
↧