Grottan hon befann sig i var liten och unken, men hon hade varken haft tid eller sinnesnärvaro nog att leta upp ett bättre ställe när värkarna började sätta in på allvar. Nomë hade ignorerat smärtan och fortsatt vandra så länge hon kunnat, men till slut gick det inte längre och hon kollapsade nästan omedelbart innanför grottans öppning. Det snurrade i huvudet; ljudet av smattrande regn mot grottans tak förstärktes tusenfalt inne i huvudet på henne.
Det här var en annan slags smärta, en ...
↧