Bland de vassa och giftiga, ack så vackra rosorna skymtade han dem i utkanten av rosenträdgården. Där, framför hans mor, stod Katya. Hon hade liksom han själv växt till sig, men det fanns ingen glädje i hans blå ögon när han såg på henne. Efter all denna tid fanns det bara en bitterhet, en sorg som övergått i ilska. Hon hade ingen rätt att klampa in här, i hans hem efter att hon övergivit honom tillsammans med resten av Cirkeln.
Maksim ville slänga sig framför sin mor, i ett försök att desperat ...
↧