Aleksandr hade sett henne på avstånd i en av Civitas trädgårdar och genast krökte han mungiporna. Det kunde ju bara vara Miranda, bruden han träffade i månskogen för ett tag sen. Tid hade passerat sen dess, men han hade tänkt på henne ibland. Roat undrade han om hon hade haft nytta för de användbara fraserna han lärt henne.
Han ville gå fram och säga hej, men något hindrade honom. En dum men rolig idé tog form i hans huvud. Det var en chans att ge igen för att hon fått honom att tro att han ...
↧