Så fort solen gått ner hade Rowen slunkit ut från sitt gömställe, men inte rört sig därifrån. Han väntade fortfarande på en vän, och tills denne dök upp skulle han bara ta det lugnt. Natten var trots allt hans hem - här var han den ultimata jägaren, en smidig orm bland ormbuskarna eller höken uppe i skyn.
Rowen låg på en låg klippavsats och studerade vargarna som närmade sig. Snart var de snett nedanför honom. Exalterad över deras närhet kunde han inte hindra ett förryckt fnissande, tillsammans ...
↧