"Varför är du grå?" Prospero såg ner på sin pappa från sin plats uppe på hans sida. Här uppe hade han perfekt utsikt över hela pappa, och Miranda och Ariel som låg i en hög bredvid. Han var inte trött, intalade han sig själv, samtidigt som han kämpade ner en gäspning som hotade att brista fram.
"För att jag är en gråvarg."
Prospero funderade en stund på pappas ord. Han visste vad det betydde, egentligen. Ändå fortsatte han:
"Är det för att du är gammal?" Hans fråga fick pappa ...
↧