"Ariel!" Prospero halkade in på det hårda stengolvet, med klorna klapprande och svansen vilt fladdrande bakom honom. Den gängliga tonårskroppen hängde inte helt med, och han snubblade ner på ena armbågen och upp igen utan att stanna. "Ariel! Ariel du kommer inte tro-!"
Prosperos vilda sprattel stannade abrupt när han insåg att brodern inte var ensam. Han stelnade till och rätade hastigt på sig under Oreliels blick. Svansen sjönk omedelbart.
"Åh. Eh- jag, eh. Förlåt- jag menar- sorry. ...
↧