Hon hade sprungit så fort dom små klumpiga benen hade burit henne, bort från sina två bråkiga systrar. Munnen var färgad röd av blod och ännu hade hon inte hunnit reagera på den tunga järnsmaken som dansade i munnen. Allt hon kände var smaken av jord, löv och valnöten som hon stolt och försiktigt höll i den lilla munnen. Systrarna hade velat se vad det var Sunna hade men med sin tjurighet hade hon plockat upp den fort och sprungit iväg utan att tänka sig för ifall dom var med henne.
En brun ...
↧