Aena låg ned på det kalla, snöiga marken samtidigt som hon tittade upp på den mörka natthimlen. Hon borde egentligen fortsätta vandra, det visste hon, men just nu kunde hon bara inte hjälpa sitt valpiga-jag som så gärna ville titta på det glittrande mönstret ovanför henne.
Runt henne kunde hon både höra och känna när gejsrarna exploderad när varma vattendropparna regnade ned på henne och gjorde hennes svarta päls fuktig.
Trots att hon blev blöt blev hon aldrig kall; de varma vattenkällorna ...
↧