"Om det finns någon där som lyssnar... Så snälla hör mig..." Hennes röst är knappt hörbar i den högljudda natten. Insekterna sjunger för henne och i fjärran kan främmande ljud höras. Månens ljus reflekteras i de bärnstensfärgade ögonen som är glansiga och blanka av tårar.
Vasilisa är förtvivlad. Först hennes dotters död, sedan hennes brorssons försvinnande, och nu verkar det som om de små liven kämpar för att hållas sams. Det var som om högre makter gav igen för deras synder, och straffade ...
↧