"Ariel!" Miranda snubblade i trappan i sin iver att hinna ikapp brodern, och stod nästan på nosen. Det var endast av en gudasänd nåd som hon lyckades rädda upp sig själv igen. Som om inget hade hänt skyndade hon vidare. "Ariel!" Han vände sig om, och hon pustade ut. Ett brett leende spred sig istället över läpparna. "Hej!" Hon kysste hans kinder, och fnittrade, lite darrig över sin nära döden-upplevelse.
"Vad gör du?" undrade hon, men fortsatte utan att ge honom en egentlig chans att svara. ...
↧