Livet i Civitas var helt klart annorlunda från Ötamons lummiga trygghet. Stället andades, pulserade på ett sätt Ötamon aldrig gjort. Eftermiddagssolen målade samhället i en vacker rodnad där de sista strålarna träffade. För Civitas hade dagen precis börjat, ett myller av vargar som bidrog till stadens brus och trängdes bland handelsstånd. Långa skuggor spände över mark och stenmur i ett abstrakt mönster och man kunde nästan, nästan tro att allting var perfekt.
Vanligtvis hade Sari älskat ...
↧