Det var en grå vinterdag med isande kalla vindar som flocken stod utspridda i en halvcirkel inför den fjättrade hanen. Molok stirrade envist tillbaka, men för svag för att göra någonting. Roop hade snott sega rötter om hans ben och vingar, och fastnaglad mot marken fanns det inte mycket mer han kunde göra än att just stirra. Hon kunde se hur bitter han var, men elden som reflekterades i hans ögon från brasan intill var ingenting jämfört med vreden Ronia kände när hon såg på honom. Hon hade kunnat ...
↧