“Maksim.” Hans namn blev det som bröt den sköra tystnaden emellan dem. Varya vände blicken och fångade upp hans som befann sig några steg bakom.
Natthimlen var mörk och stjärnorna låg gömda. Bakom skingrade moln skymtade den halvt uppätna månen. Det var en vacker natt i rosengården, åtminstone för en nybliven vampyr. Mörkret omkring dem låg tätt och hon kunde känna sonens ängslan. Men den sträckte sig mycket djupare än natten, det visste hon mycket väl.
Varya snurrade ...
↧