“Dyadya*,” Kolzak reagerade inte. Lev kämpade för att komma ikapp morbroderns långa steg. Takten var stressad och orolig, men också målmedveten. Mardrömmen hade redan börjat manifestera sig i verkligheten. Stämningen som fyllde fästningen var nästan kaosartad och alla röster som ekade mellan väggarna dränkte lätt bort hans försök att kalla på Kolzaks uppmärksamhet.
“Dyadya!” röt Lev plötsligt. Frustrationen som vibrerade i hans röst yttrade sig även i hans sammanbitna ...
↧