Modig hade alltid varit en vandrare. Hon hade vandrat hela sitt liv, från det att hon först lärt sig stå tills nu. När känslan av att där fanns en plats hon behövde befinna sig på än en gång dragit i henne hade hon simmat tillbaks till fastlandet på egen hand. Hon hade pratat med sin familj, men både hennes pappa och bror hade valt att stanna i Shendu. De var säkra där, det var den plats de hörde hemma på. De var inga vandrare. De hade förstått hennes magkänsla, och hade önskat henne all lycka. ...
↧