Nunams nos stack av blod, eld, rök. Öronen dånade av skrik, rop, gråt. Hon själv grät. Tårarna rann ohämmat nerför hennes kinder, lämnade våta fåror bakom sig som mörkade hennes päls några nyanser. De gröna ögonen var stora som fat där de febrilt flackade över alla rörelser. Hon var så rädd att hon var paralyserad, oförmögen att röra sig, tryckt intill en tempelvägg. Hela hennes väsen vibrerade, skälvde av ren och skär fruktan. Vargar dog framför hennes ögon, högg i varandra. Blod. Så mycket ...
↧