Bambra vankade av och ann utanför den lilla lya som hon själv bott i sina första nätter i staden. Blicken var fäst vid hennes tassar men började flackande söka sig ut i folkmassan så fort något vitt skymtades i hennes ögonvrår. Rastlösheten och frustrationen hade fullt grepp över hennes kropp, ångesten låg nära.
"Nått är fel, nått är fel, nått är fel..."
Upprepade hon gång på gång för sig själv.
Broderns hem var tomt. Det fanns inga direkta tecken på strid eller något dramatisk över huvud ...
↧