Stegen var som alltid varken långsamma eller snabba där hon gick längs gatan. De tycktes ha precis rätt hastighet för att utstråla säkerhet och avslappning samtidigt som hon onekligen verkade vara på väg mot ett bestämt mål. Ansiktsuttrycket var tillslutet och obestämbart; det var omöjligt att avgöra vad för slags tankar som rörde sig bakom pannbenet på den nätta dimmvargen, även om de allt som oftast kretsade kring en och samma individ. Han verkade nästan ha bosatt sig i huvudet på henne, och ...
↧