Det var knappt att han syntes bland de mörka skuggorna när han med trötta, stapplande steg rörde sig den korta biten mot moderns rum. Snörvlande hickade han till ännu en gång. När han kunde se öppningen till hennes rum stannade han upp. Det här kanske bara var fånigt. Han borde egentligen gå och lägga sig igen. I sin egna bädd. Ariel rös till. Nä, han ville verkligen, verkligen inte gå och lägga sig i sin egna bädd igen.
"Mamma?" frågade han med svag röst då han stod ...
↧