Trots den stjärnklara vinternatten var luften inte allt för kall. Den nöp inte i nosen och lämnade inte moln efter hennes andning. Fullmånens starka ljus föll över staden och gjorde att eldarna och facklorna nästan tedde sig överflödiga. Den kyla och det mörker Varya kände av kom inifrån.Varya kände inte längre världens sammanhang, hon var avskuren och vilse. Någonstans på djupet härjade en storm hon stängde ute med allt hon kunde. Rädd för vad den skulle åstadkomma om hon släppte fram den. Ändå ...
↧