För första gången på vad som kändes som en evighet, så stod månen högt på himlen och sken upp omgivningarna med sitt kalla ljus. Timmen var inte alltför sen, men med den nalkande vintern så blev dagarna kortare och nätterna längre. Någonting som den ljusa honan nyttjade till fullo.
Efter den senaste måltiden, som mättat mer än bara hunger, hade hon slutligen vågat sig in i den stad som pratats om bland främlingar, som sades vara någonting utöver det vanliga. Den överväldigande lukten av de dödliga ...
↧