“Kom igen då Ydris, en gång till, jag vet att du klarar det!” hörde han hans syster ropa nedanför stenklippan. Ydris slängde en blick ner mot sin syster som stod och tittade hoppfullt upp på honom med ett brett leende på läpparna. Ydris bet ihop tänderna hårt och sneglade ännu en gång ner för kanten framför honom och det hissnade i magen på honom. Han hade fallit flera gånger redan så stötarna borde inte vara något som kunde skrämma honom längre, men känslan vägrade släppa. De hade stått där ...
↧