[Ensaminlägg. Utspelar sig kort efter invigningen i Skuggfall]
Ett djupt, rosslande andetag fick bröstkorgen att höjas i en långsam rörelse. De skadade revbenen skrek under huden, skickade smärtan i intensiva stötar genom kroppen. Men det var en smärta som fungerade mer som bakgrundsbrus än någonting annat i detta kaotiska ögonblick. Som om varken kropp eller psyke inte riktigt kunde registrera den. Alla sinnen var fullt upptagna med någonting annat.
Inte för att detta kunde påstås komma ...
↧