Solen stod högt på himlen och vattnet var varmt när Meilyr hade bestämt sig för att kliva i. Han var nyfiken på öarna som man kunde se långt där ute, vattnet hade gett honom en betryggande känsla när han tog sina första kliv ut. Snart kunde han börja simma och det gick lätt, som om han var född för det här tänkte han. Kanske hade han ärvt mer av sin mor än svansarna? Svansarna själva flöt på ytan efter honom som en mantel. Kanske skulle han klara av att andas under vattnet, han kunde se havsbottnen ...
↧