Den lilla naktakin hade vandrat iväg och satt en bra bit bort från flocken, hon kunde varken se eller höra dem. Skönt. Bara lugnet, tystnaden och växternas sång. Inte för att hon inte tyckte om flocken eller medlemmarna, hon behövde bara sin ensamtid.
Det hade tagit henne alldeles för lång tid att ta sig upp i trädet med endast tre ben, därför virades svansen runt grenen som hon satt på. Här skulle ingen falla ner minsann. Digne tog ett djupt andetag, slöt ögonen för en stund. Det kom.. Det ...
↧