Skymningens färger målade allt i sitt violetta ljus. Tystnaden hade fallit över dem, mjuk och behaglig som vinterns första snö. Orden emellan dem hade tagit slut, men ändå fanns det något outtalat. Så skulle det alltid vara för henne. Något skulle alltid hålla henne tillbaka, men ändå kunde hon inte undvika känslan av fallet.
“Jag ger upp,” hennes andetag bildade ett moln kring hennes nos. Varya lyfte sin blick, blå och impulsiv som det stormande havet, för att se på honom. “Jag ger upp. ...
↧