Luften vibrerade. För bara någon dag sedan hade månen fötts på nytt och nu när han vid midnatt trädde in i månskogen pulserade den smala skårans bleka sken rakt igenom hans kropp. Det spöklika ljuset speglade sig i kristallerna på hans rygg, såhär på natten dimmigt vita. Inte tjockt som mjölk eller kompakt och klart som is, utan som den där natten för allt för länge sedan med Selva i Kaiwood. Ibland återvände hans tankar dit och alltid log han, det var inget mer med det, bara ett leende. Men ...
↧