Kvällen var mild, trots vintern i Eldskogen. Bland de lummiga pelarna hade de hittat en bra plats att vila på, och valparna hade somnat nästan omedelbart.
Durian höll ett öga på dem när Aurora avlägsnade sig. Hon ville vara själv lite - att ständigt vara omgiven av valpar var ansträngande - och det fanns ingen fara i närheten. Det var stilla och rofyllt, som om själva skogen gått och lagt sig.
Hon hade inte gått mer än några minuter när doften av blod kom rullande in mot henne. Den ...
↧