Vi måste härifrån.
Det var med en tom blick Alin tittade ut över området från deras provisoriska skydd under en uppspänd hud. Valparna låg vid i en hög tätt intill henne. Trots allt de varit med om hade det till slut lyckats somna, förmodligen av utmattning. En darrande suck lämnade månvargen i ett eteriskt moln samtidigt som regnet smattrade melodiskt mot hudstycket ovan dem, som på alla de andra skydden som ställts upp för de flyende från måntemplet.
Så många skadade, så många... döda. ...
↧